En vecka av blandad misär! Tjolahopp!

Förra veckan var inte rolig, den bestod av migrän, illamående och spänningshuvudvärk. I tre dagar var jag helt frånvarande p.g.a. migrän. Trots detta var jag dum nog att i torsdags följa några av tjejerna från Migränskolan till Halmstad för att hälsa på Renata. Det var en supertrevlig dag, men jag hade egentligen behövt stanna hemma och vila.

I onsdags hade vi tid på banken för att få ihop detaljerna med lånet, det börjar bli verklighet av denna flytt nu! Men så mycket packande har det i ärlighetens namn inte blivit, jag har helt enkelt inte klarat av det. Men i helgen har det skett desto mer, det vi har kvar att packa nu är våra vardagskläder, köket och toaletten. Det fixar jag förhoppningsvis denna vecka.

I fredags när jag även var mentalt helt slut av att ha så mycket huvudvärk slog det mig plötsligt att jag kanske även har järnbrist. Min barnmorska har sagt att från vecka 20 bör jag ta extra järn, och det kan väl vara dags även i vecka 19? Jag lyckades ta mig till Nova Lund och Apoteket, men sen tog det stopp, jag vågade inte köra därifrån eftersom hela jorden snurrade. Huvudet sprängde och illamåendet var på gränsen. Jag blev sittande i bilen i närmare 45 minuter innan jag vågade starta bilen och köra hem, min rara mamma var så orolig. Senare på kvällen var hon arg på mig i stället! Andreas hade väl kunnat köpa järntabletterna till mig? Jo, det hade han förstås. Men jag var så desperat att bli av med huvudvärken att jag inte kunde vänta. Hur mår jag nu då? Helgen har varit helt dräglig, jag har tagit det mycket lugn och stilla. Det är ett måste för mig. Men i dag vaknar jag åter med en dundrande huvudvärk, frustrerande. Men jag fortstätter att ta det lugnt och ska inte stressa upp mig.

Jo just det, i fredags kom till sist pengarna från Försäkringskassan. Det har ju bara dröjt sedan december.... Det var Britt från Migränskolan som till sist var så arg att hon ringt dem ringde dem, en andra gång. Det var på onsdagen. Är det rimligt att en rehabilitering för 60.000 kronor ska gå i stöpet p.g.a. dem? Det verkade få effekt. Jag hade själv tidigare på dagen ringt dem och bett att bli kontaktad av min handläggare, men det visade sig att jag inte blivit tilldelad någon ännu. Sedan december och ännu ingen handläggare? Hur illa får en myndighet bete sig egentligen? På eftermiddagen ringde det i alla fall en pojke, som trots mina tre tidigare telefonsamtal till kundtjänst där jag förklarat och beskrivit inte förstod någonting. Men han skulle "titta på detta med det samma". DET VAR JU INTE EN DAG FÖR TIDIGT, IDIOTER! (Nej, jag skulle ju ta det lugnt sa jag ju!) Så på fredagen kom då pengarna till sist. H A L L E L U J A !

Nu kan jag äntligen boka tid för massage, köpa mig ett träningskort m.m. I dag ska jag börja på KBT igen, hoppas på att få hjälp med att hantera stressen som ger mig huvudvärk. Håller tummar och tår.

Det var ett tag sedan jag hörde något från mitt fack, undra hur det går egentligen?
Detta är sista veckan vi bor i lägenheten. På torsdag kommer mamma, gissa om jag längtar?