En helg med blandat innehåll

Facket hörde aldrig av sig i fredags, gissar att det inte hänt något nytt och därför inte fanns något att berätta heller. Men jag kommer få som jag vill och nu håller jag tummarna för att det går som det är tänkt. Jag kan inte berätta ännu, men ni kommer få veta så smånigom. Men jag kommer aldrig att återgå till min nuvarande arbetsplats igen, aldrig!

I går var jag till Sissi och hälsade på. Det blev några timmar mysfika och prat, det behövde jag. Jag har saknat dig Sissi! Tack för en ljuvlig eftermiddag och tack för att du orkade lyssna! Kvällen tillbringade älsklingen och jag i soffan framför ett par filmer, Melodifestivalen och grönskaksdipp. Lugnt och skönt, det passar oss så bra!

I morse när vi vaknade var det vinter ute igen, visst ser det fint ut och är lite mysigt. Men ur ren geocachingsynvinkel är det en katastrof, det blir ju mycket svårare att hitta burkarna samt att det är långt ifrån alla som är vintersäkrade. Vi har 101 dagar kvar med daglig loggning innan vi är kvalificerade för challenge nummer 16, "One year consecutive caching". Det ska bli skönt att inte behöva dagar vi bara inte orkar, men det är sällan vi känner så.

På onsdag ska vi till huset för att träffa ägarna och få en genomgång av hur vi bäst ska förvalta det. Åh, vad jag längtar! Det börjar närma sig med stormsteg. I dag har vi även beslutat oss för att ta det sista budet vi fått på lägenheten, det känns som en enorm lättnad att få ett avslut och äntligen få börja packa. Jo, alla papper måste skrivas först, men nu är vi ju ett steg närmre. Köparen får lägenheten till ett vrakpris, men så ser läget ut och inget vi kan göra så mycket åt. Vi känner båda att vi måste komma vidare.

Olle växer och jag ser bara tjockare ut! Det är svårt att dra in magen och det mesta fläsket har flyttat ner till under magen, det ser förfärligt ut. Men under brösten däremot är jag rätt så hård, livmodern når ju inte så högt ännu men jag tänker att mina organ mmåste ju ta vägen någonstans. I morse tror jag att jag kände honom, men det kan ju vara önsketänkande. Vi förstföderskor känner vanligtvis inget förrän vecka 20, man får ju lita på expertisen.

Hoppas ni haft en fin helg!
Kramar