Var på handledarträff på USIL på f.m. Usil bjöd på det absolut sämsta välkomnandet du kan tänka dig. Vi var åtta elever och ca 15 handledare plus en av våra lärare. Handledarna var griniga, otrevliga, oförskämda och rent gräsliga. Den dåliga stämningen dallrade i luften, inga glada miner eller positiva tillrop. Jag ska inte gå in på några detaljer, men de fick oss verkligen att känna oss ovälkomna och oönskade. Det var hemskt att sitta och lyssna på när de skulle "diskutera" bekymmer och framföra klagomål på LIA:n och tidigare elever. Det är viktigt att lösa bekymmer och att de får ställa frågor, men ska allt detta framföras inför oss elever? Det är direkt olämpligt och oförskämt! Dessutom har de haft utvärderingar och chanser att ta upp såna saker efter förra LIA-perioden, varför det är ännu mer olämpligt att ta upp dessa saker inför oss nya elever. Vår lärare skötte det snyggt men var kanske lite mesig. Jag var alldeles gråtfärdig och ville bara komma därifrån. Därför var jag riktigt glad att ingen av mina handledare hade möjlighet att närvara idag vid mötet på Usil, för jag var alldeles för ledsen för att kunna ge ett gott intryck. Jag skulle tillbaka och träffa mina handledare sedan på eftermiddagen uppe på avdelningen.
Det blev en sån chock att bli bemött så där, vi hade nämligen i början på terminen besök i skolan från UMAS där de berättade om hur de lägger upp sin LIA där. De var så positiva, visade power points där de visade hur de planerar tiden för sina elever och hur kul det var när vi kom. Vi elever kände oss då eftertraktade och lite viktiga och det var med glädje vi såg fram mot vår LIA. Vilken skillnad va?!
Efter denna något uppskakande upplevelse hade jag en date med Kajsa. Men jag var tvungen att försöka skaka av mig den hemska starten på denna dag och åkte in till stan och unnade mig en sushi-lunch! Jag satt länge och njöt av varje tugga, det är syndigt vad gott det är! Men all good things must come to an end.











